Herregud vad tiden går!

Redan december...vad händer???
Kan inte fatta att jag senast skrev i somras men det har verkligen varit fullt upp!

Jag har börjat att studera till undersköterska på Krokslätts Gymnasium vilket är hur kul som helst. Det är minst sagt ett jäkla tempo och man är mer eller mindre helt slutkörd varje dag. Vi är en njaaa hur ska man säga ganska så kul klass antar jag, med vissa undantag kan man väl säga.... Ingen nämnd och ingen glömd om man säger så.
Men jag har träffat framförallt 2 nya vänner som har kommit mig väldigt nära och de ligger varmt i mitt hjärta. Jenny du är underbar och Jessica likaså, jag är så glad att jag träffat er och jag hoppas verkligen att vi kommer att hålla kontakten och umgås även då utbildningen är avslutad i oktober nästa år.
Man vet ju tyvärr hur det kan bli, man glider isär, men jag hoppas och tror inte att det kommer att hända. Känns som det var många år sedan jag kom någon så nära som jag gjort på denna korta tiden. Jag ser er som sanna vänner och det känns som vi kan stötta varandra i diverse situationer.

Genom åren har man träffat många nya människor som man har trott varit ens vänner men som försvinner, man märker att man har olika utbyte av varandra och jag menar inte att vänner bara försvinner utan vidare, jag tror att man helt enkelt väljer bort varandra utav olika andledningar.

Någon gång har man blivit grymt sviken och sårad och då finns det liksom ingen återvändo igen. Sorgligt men sant. Men med dessa nya vänner känns det iallafall idag som om vi kommer att ha en fortsatt bra kontakt och vi har samma humor, värderingar och väldigt kul tillsammans!

Jag känner att jag själv har haft väldigt lite tid till att ägna mig åt mina vänner sedan jag har börjat min utbildning och har haft en jäkla massa dåligt samvete för detta, men nu får det räcka med det. Jag måste ta denna tiden till att prioritera mig själv och att plugga som en dåre dag som natt så att jag klarar denna utbildning. Vissa har lättare för att lära än andra och jag behöver plugga mycket, och det går faktiskt jäkligt bra! Vilket jag är mycket stolt och glad över. Så mina vänner jag hoppas att ni finns kvar när jag e klar och om inte är det väl så det får bli då.
Jag har varit mammaledig i 4 år och är så glad för att jag har hittat en utbildning som jag verkligen tycker om och hoppas verkligen att arbetsmarknaden ser annorlunda ut när jag går ut.
Just nu är jag på MAVA avd. 356 på Östra Sjukhuset och jag fullkomligt älskar det. Jag har lärt mig så otroligt mycket de tre sista veckorna som jag aldrig hade kunnat drömma om. Det är så jäkla intressant så hälften hade varit nog faktiskt, det är mycket att smälta på kvällarna när man kommer hem kan jag lova!

Ungarna stortrivs på dagis som tur är, det är långa dagar men det funkar bra, fast det är klart att jag har dåligt samvete, men jag måste göra detta nu..... Och jag är glad för det och att det går så bra för barnen.

För två veckor sedan opererade Tobias bort polypen i näsan och det gick jätte bra. Så himla jobbigt att se sitt barn sövas men det gick bra, fast väldigt känslosamt för mig.
Nu är han iallafall inte ständigt förkyld längre så det känns väldigt bra!

Kevin är däremot förkyld just nu. Han håller på att rita en massa fina teckningar till tomten som vi ska lägga på brevlådan, han säger att han kommer att få många klappar för tomten kommer bli så glad för alla fina teckningar.

Just nu går det springmask på hans avdelning på dagis. Detta har fröknarna informerat barnen om så nu kollar Kevin toaletten noga när han varit där..... Inte lätt att fatta detta.... Igår frågade han om masken kunde äta upp hans hjärna. Han frågade även om det var masken som nös när han fiser... Älskade barn!!!! Han har ju inte ens springmask men fröknarna har lyckats att skrämma upp honom ordentligt.

Min mamma har genomgått en by-pass operation och det har gått bra. Det var väldigt jobbigt för henne och jag har verkligen försökt att vara stark och tycker att jag har lyckats bra med detta faktiskt. Nu är hon mycket piggare och jag hoppas verkligen att hon kommer att fortsätta att vara frisk, vad skulle jag gjort utan min älskade mamma? Den tanken vill jag inte ens tänka.

Till jul kommer vi att fira hemma hos oss tillsammans med min familj och Johnnys syster och hennes familj. Det ska bli mysigt. Sedan drar vi vidare till Sälen och firar nyår! Längtar!

Nu är Johnny i Sälen och jag är gräsänka hela helgen så jag har bestämt att vi ska göra pepparkakshus i helgen och bara mysa!!!!
Här kommer lite samlade bilden från sist!! Ha det gott så länge!!!!




Kevin lärde sig att cykla utan stödhjul i somras också och jag kan lova att han var stolt!!




Älskade Kevin och Tobias, ni är mina lyckopiller! Älskar er!